Almedalen 2018

Här kommer mina reflektioner efter fem intensiva dagar i Almedalen på vackra Gotland. Det är fortfarande några dagar kvar av veckan, men min erfarenhet är att veckoslutet är lika avslaget som en nyårsfest efter tolvslaget. I morgon kommer jag därför ta sovmorgon och ägna dagen åt min dotter som också är med här i Visby. Och, till er som undrar – jag betalar hela min vistelse här själv!

Social hållbarhet

Årets Almedalsvecka handlar mycket om hållbarhet. Det är intressant och se hur den sociala hållbarheten nu ses som ett självklart komplement till den ekologiska och framför allt den ekonomiska. Idag är kopplingen psykisk ohälsa + avsaknad av tidiga insatser och framtida enorma kostnader en självklarhet. Mycket av den psykiska ohälsan kretsar kring skolan. Där är bara att konstatera att vårt löfte om NPF-säkring av Haninges skolor ligger helt rätt.

Hedersförtryck och våld i hederns namn

Det pratas också en hel del om hederskultur i Almedalen. Många vittnar om framför allt flickors utsatthet – och socialförvaltningars frustration över att inte kunna göra något för de här flickorna. Arbetet mot hedersförtryck måste fortsätta! Det är också av högsta vikt att de som arbetar med flickor från hederskulturer utbildas till att förstå problematiken. Den frågan kommer vi driva hårt.

Nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen

Bild lånad från Twitter

Som många av er hört via medier har Nordiska Motståndsrörelsen fått tillåtelse att medverka under Almedalsveckan. Jag kan bara djupt beklaga detta beslut. Idag blev jag vittne till hur en kvinna från Svensk-Israeliska föreningen brottades ner när hon skulle sätta upp en banderoll för föreningen utanför deras tält. Nazisterna bär tröjor med texten
Vi är inte politiker, vi är folket.
Jag kan stolt säga att jag gick fram till dem och sa att
Ni är inte folket – ni är en skam för folket.

Under eftermiddagen gick också en mångfaldsparad genom Almedalen med många hundra deltagare och ännu fler påhejare. Vi- folket- måste stå upp mot rasismen och nazismen. Bli inte en del av den tysta massan!

/Anna Ragnar